Sune 19940408 – 20130326
Till vår älskade son med ett hjärta av guld!
Snäll, finurlig, humoristisk helt enkelt en glad kille som älskade livet.
Det är just en sådan som du som får världen att lysa upp ibland.
Och fast du nu vuxen kille hunnit bli, så ser vi dig fortfarande gå runt och samla stenar, tills alla fickor blev fulla, och hur du fyllde varje vrå i ditt rum med grisar av alla dess slag.
Du hade så bråttom med allt, endast arton år gammal så har du både körkort för mc och bil.
du har kört cross, vattenskoter, åkt skidor, hunnit åka egen bil till Funäsdalen, festa, sladdat med bilen, resa till Danmark med kompisar.
Ja denna lista kan bli oändlig och vi är så glada att du redan hunnit uppleva allt detta.Önskar bara att du nu har det bra där du är, vi saknar dig så otroligt mycket.
Sune vi älskar dig för evigt.
Mamma, Pappa Och Nisse
Ett brev till Sune
Du försvann en natt i mars när snön och isen fortfarande låg kvar.
Du var så glad när du åkte iväg med dina vänner på studentfest.
Det fanns hopp om vår och dagen närmade sig din studentexamen, mössa inhandlad, lastbil och flera studentfester var bokade.
Håller ibland din studentmössa nära mig och önskar så att den fått vara med på din stor dag.
Oj vad vi letade, undrade och grät. Hela sju veckor innan man fann dig.
Samma dag som vi höll en så fin minnesstund för dig med alla dina vänner och släkt så hittades du, man kan verkligen undra om någon kunde se oss där uppifrån.
Vi fick åka in och träffa dig en stund, även om vi tyvärr inte kunde se dig eftersom du legat i vattnet så länge.
Nu blev det begravning som vi på något vis tog oss igenom, har lite svårt att ändå förstå. Din kista var så vacker helt fylld av nyutslagna syrener som Anna både plockat och dekorerat med. Kommer för evigt vara henne tacksam.
Har så svårt att åka förbi platsen där vi fann din jacka, önskar faktiskt att jag kunde ge mig iväg någon helt annan stans. Vill inte längre ha samma jobb eller bo i vårt hus, jag saknar dig så det gör ont.
Vi överlevde sommaren på något vis, din mormor blev sjukare och sjukare för att till slut somna in, jag hoppas så att ni två på något sätt har mötts.
Nu blev det ännu en begravning vilket jag absolut inte kan förstå att vi tog oss igenom
Din storebror saknar dig så mycket, det skär i mitt hjärta att se hur ont det gör honom. Han klarade inte inte att fullfölja högskolan den första vintern men är nu där igen, och jag hoppas att han på något sätt ska finna kraft och glädje till att fullfölja sina studier denna gång.
Smärtan jag ser hos din far berör mig så djupt önskar jag bara kunde hämta tillbaks dig till oss alla.
Jag vet att det aldrig kan bli som förrut, våra liv förändrades en natt i mars.
För evigt tacksam att vi fick ha dig här en stund ibland oss, vårt liv hade inte varit så rikt utan din humor och ditt glada skratt.
Mamma
lindqvistblog 